Alla sätt är bra… (populationsekologi #5)
…så länge de gynnar spridningen av generna!
Ibland ser man trevliga företeelser i naturen som kan få en att tro att djur och växter bryr sig om andra arters väl och ve. En fågel pickar bort irriterande parasiter ur noshörningens rygghud är ett exempel på detta. En trevlig fågel helt enkelt!
Oftast handlar det snarare om att beteendet höjer bärarens fitness. Mutualism är en sådan företeelse, två artolika individers fitness ökar av varandras närvaro (som fågeln och noshörningen). En konsekvens av mutualism är att populationstillväxten gynnas. Fågeln i exemplet ovan gör så att det finns fler noshörningar!
Notera dock att grunden för beteendet är individens egna själviska handlande. Fågeln får mat och överlever bättre, noshörningen slipper parasiter och överlever bättre (om man vill vara extrem kan man säga att det är generna som överlever bättre). I biologins grymma värld bryr man sig inte om andra arter. Man bryr sig inte ens om sina artfränder. Livet är själviskt. Och hårt.
Filmen visar myror som skyddar en fjärilslarv från andra myror. Gör myrorna detta för att de är godhjärtade?
