Leddjur: Exoskelettet, en framgångssaga i två delar (del 1)
Leddjuren, som alltså är en mycket divers grupp, har ett par saker gemensamt. Att ha skelettet på utsidan, dvs ett exoskelett, är exempel på en sådan sak. När jorden var ung och haven var fyllda av diverse bisarra, mjukhudade och hungriga organismer måste exoskelettet varit en extremt fitnesshöjande egenskap. Om du någonsin bitit i en kräftklo (eller skalbaggesköld) förstår du vilken grej exoskelettet är utifrån ett predatorskyddsperspektiv. Man överlever bättre helt enkelt.
Förutom skyddsegenskapen möjliggör exoskelettet en helt annan rörelsekapacitet för leddjuren. Muskler kan fästa till skelettet och genom hävarmsprinciper kan ledade extremiteter röras på ett sätt som inte är möjligt för t.ex. ringmaskar. Kanske exoskelettet förklarar gruppens framgång?
Dock finns det ett par nackdelar kopplade till exoskelettet. Det ena är gasutbytet, som jag återkommer till, och det andra är tillväxtbegränsningen. Om du har ett exoskelett kan du inte bli hur stor som helst, extremiteterna krossas av tyngden när organismen når en viss kritisk storlek. Dessutom begränsas din tillväxt av skelettet, du måste helt enkelt byta skelett då och då (iallafall om du vill växa).
Filmen nedan visar en kräfta (understam Crustacea) som ömsar sitt exoskelett. En tid efter ömsningen är leddjuren mycket sårbara pga det nya skelettets mjukhet, vilket man kan ana i filmen. Slutligen, alla leddjurs ömsning styrs av samma hormon, hormonet ecdysterone, vilket brukar lyftas fram när man vill tydliggöra släktskapet mellan leddjuren.
[…] Vad har detta inlägg med någonting att göra? Jo; bland protostomerna finns den sociala strukturen endast hos leddjuren (hos deutersostomerna finns flera sociala organismgrupper!) och därmed är detta inlägg det sista om leddjuren. Förutom att leddjuren är fantastiska på ett generellt plan är de speciella pga sitt exoskelett, sina trakéer och sin sociala struktur. […]