Archive for October, 2008

Nature, red in tooth and claw (populationsekologi #3)

Sunday, October 26th, 2008

Organismerna konkurrerar inte bara med artfränder utan även med andra arter. För att mellanartskonkurrens ska ske måste dock båda arterna har hyfsat lika nischbetingelser. Man äter samma saker, man bor i samma typ av hålor etc. Ofta är konkurrensen osynlig, dvs art 1 äter upp föda/ tar boplaster utan att art 2 egentligen behöver möta sin konkurrent. Resurserna finns helt enkelt inte längre. Mellanartskonkurrens är negativt för populationsstorleken och kan leda till att en av konkurrenterna utrotas från platsen.
I nedanstående film ser dock konkurrenterna i allra högsta grad varandra. Hyenor och lejon slåss över ett byte. Bonus: 3.47 in i filmen syns en tyst iakttagere. Figuren syns i bakgrunden, studerande och väntande…

Kurvor och snilleblixtar (populationsekologi #2)

Thursday, October 23rd, 2008

I tidigare inlägg blev det förhoppningsvis klart att livet är hårt. De allra flesta som föds dör innan de blivit könsmogna och haft möjlighet att sprida sina gener. Det är, som bekant, en kamp för tillvaron. Denna kamp kan åskådliggöras i en s.k. S-kurva som visar hur en population förändras över tiden, som synes når populationen en viss kritisk nivå som den flukturerar kring.

Miljön har en absolut bärkraft (streckande linjen i bilden ovan) för hur många individer som kan leva där. Resurerna tar förr eller senare slut!

Darwin (och Wallace) har berättat att förståelsen för Malthus S - formade populationskurvor (som avsåg mänskliga populationer) var den förlösande insikten som fick honom att förstå mekansimerna bakom evolutionen. De som överlever kampen för tillvaron är de som vinner kampen om resurserna.

Konkurrens inom arten är en faktor som påverkar populationsstorleken negativt. Ibland är kampen mycket tydlig. Filmen nedan visar en grupp harar som konkurrerar om, ja vad kan hararna konkurrera om? Rätt svar = bok!

Livet är hårt (populationsekologi #1)

Friday, October 17th, 2008

I Staffan Ulfstrands utmärkta bok Fågelliv kan man bland annat läsa att:

  • Under våren finns 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige (totalt 4 miljoner individer)
  • Varje par får fram 7 ungar
  • Enligt ovanstående finns det därmed ca 18 miljoner individer någon gång under våren

Det märkliga är att antalet talgoxar i Sverige inte ökar utan nästa vår är det återigen 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige. Den ofantliga mängden av ca 14 miljoner talgoxar har således dött! Talgoxepopulationen verkar ha en maxgräns för hur många fåglar som kan befinna sig här. Kommande inlägg kommer att behandla de processer som styr detta .

Hoppfulla talgoxeföräldrar:

Varför hickar vi?

Wednesday, October 15th, 2008

För att mormorsmormorsmormorsmormorsmormors etc. mor var en groda!

Hickningen är en komplex reflex där flera muskler samverkar så att luft dras in i munnen samtidigt som struplocket stängs över luftstrupen (vilket är lite märkligt, det vanliga är att luft dras in i munnen och luftstrupen för att vi behöver syre). Hos oss är denna reflex helt vansinnig, hos små grodbebisar är reflexen tvärtom helt nödvändig.

Grodyngel hickar nämligen när de andas med sina gälar. Förklaringen till detta är, enligt en teori, att hickningen förhindrar att vatten dras ned i lungorna (minnes att grodan är en amfibie där gälarna tillbakabildas när ynglet blir äldre. Således har grodbebben gälar och lungor). Effekten av detta blir att vattnet som dras in i munnen pressas ut över gälarna samtidigt som struplocket stängs. Grodynglet slipper att få en otrevlig kallsup.

Att det handlar om samma reflex stöds av det faktum att grodynglets gälandning kan blockeras av ökad koldioxidtillförsel. Det är exakt detta, dvs att öka koldioxidintaget, vi vill åstadkomma när vi andas i en påse/ håller andan (vet ej om forskarna testat att blockera gälandningen genom att skrämma ynglena).

Youtube har mycket, dock inte hickande grodyngel! Det näst bästa är spenatätande grodyngel! Notera skillnaden i utveckling mellan ynglena. Den stora har ben vilket den mindre saknar.

Energi = materia

Wednesday, October 8th, 2008

En konsekvens av den välkända formeln E=mc2 är att lite massa (m) kan innehålla väldigt mycket energi (E) detta då c2 = 90000000000000000 m/s.

En atomkärna hålls samman av en, för mig som icke fysiker, mystisk kraft: “den starka kärnkraften”. Denna kraft förhindrar att atomkärnans protoner repellerar varandra och att atomärnan faller sönder. Klyver man atomkärnan och “släpper lös” den starka kärnkraften frigörs stora mängder energi (se formeln ovan).

En konsekvens av detta kan man se i nedanstående sorgliga film.

Albert Einstein, som är upphovsman till formeln ovan, skall ha sagt följande: “Sprängningen av atomkärnan har förändrat allting utom vårt sätt att tänka”

Du kommer inte undan moränen

Thursday, October 2nd, 2008

Om man är det minsta intresserad av Sveriges ekologi bör man ha ett hum om senaste istidens effekt på landskapet. F.a. två effekter är värda att notera, nämligen:

  1. Moränen
  2. Landhöjningen

Morän är av is sönderhackat berg där olika partikelstorlekar ligger blandat. I Sverige har en massiv bergskedja under flertalet nedisningar nötits ned till dagens reltivt blygsamma samling bergstoppar (en gång i tiden var de högre än Himalayas högsta toppar!).

Det kan vara svårt att se hur is kan göra detta, en vanlig uppfattning är att stora istäcken (som den som ligger på Grönland) är stabila och stillastående. Detta stämmer inte riktigt, inlandsisar är tämligen plastiska och rör sig långsamt över underlaget (tänk extremt seg kola). Isens rörelse är snabbare ju varmare det är vilket nedanstående klipp visar. Här har man tidsintervallsfilmat en bit av en glaciärtunga (= en liiiiiiiiten bit av en större ismassa). Som synes händer det saker.

Om Youtube vill kommer kommande inlägg att handla om vilken betydelse moränen haft för växt - och djurliv samt vilken roll landhöjningen spelat.

Livet är fantastiskt. Och kemiskt.

Wednesday, October 1st, 2008

Filmen visar kloroplaster inuti en växtcell. Rörelsen, som kallas för cytoplasmaströmning, beror på att vätskan/cytoplasman i cellen kommer i rörelse pga motorproteiners transport av diverse organeller (samma princip som när man rör i en gryta med en slev). Flertalet av kloroplasterna rör sig således inte aktivt utan följer med cellvätskans rörelse.

Motorproteiner är, precis som namnet antyder, proteiner som rör på sig. Mycket kortfattat kan man säga att de går på cellskelettet (som också består av protein). Filmen nedan visar detta. Notera att proteinet inte har något mål, syfte, idéer, känslor, syskon etc. Det rör sig över en yta på grund av kemiska attraktionskrafter. Allt är kemi!

Tycker du att kloroplaster verkar spännande, läs mer om deras evolution här.