Archive for April, 2008

Tagghudingar

Monday, April 28th, 2008

Tagghudingarna (fylum Echinodermata) är speciella då de har “återanvänt” radiärsymmetrin, dvs en kroppsform utan höger och vänstersida, som primtivare* djurgrupper lämnat. Vi (och många andra organismgrupper) är bilateralsymmetriska.

Snabbfakta om tagghudingarna: I stammen finns klasserna sjögurkor, sjöborrar, ormstjärnor och sjöstjärnor. De är deuterostomer vilket bland annat betyder att de är närmare släkt med oss än vad de är med valfritt ryggradslöst djur (mer om detta kan du läsa här). Tagghudingarna har skelettet i huden i form av hårda plattor och de rör sig mha ett vattenbaserat hydralsystem liknande det som finns i bilens bromssystem. Tagghudingarna är helt ensamma om att röra sig på detta sätt.

Filmen visar en sjöstjärnas tubfötter som alltså rör sig genom att vatten pumpas i kroppens rörsystem. Jag utgår kallt ifrån att sjöstjärnan i filmen återbördades till havet efter sin uppvisning.

Film # 2 visar sjöstjärnans relativt okända kusin Olle ormstjärna. Ormstjärnorna är mycket mer mobila än sjöstjärnorna.

*Ingen värdeladdning såsom att primitiv skulle betyda sämre. Snarare betyder det att man är mer ursprunglig till form och funktion. Minnes att allt som nu lever är lika lyckade ur ett biologiskt perspektiv. Kan kanske svida lite men daggmasken är således lika lyckad som en människa. Ur ett biologiskt perspektiv alltså. 

Vackraste fågelsången #1

Sunday, April 27th, 2008

Namn: Koltrast (Turdus merula)

Motivering: Koltrastens vemodiga sång slår det mesta (i Sverige åtminstone) i fågelsångsväg. Fågelsångskonnesörerna beskriver ljudet som flöjtande och drillande och som sagt vemodigt och melankoliskt.

Sent på kvällarna hör vi den från vårt sovrumsfönster mitt inne i stan, ofta kan man också se honom sitta och sjunga på hustaket mitt emot. Känns fantasktiskt då bröliga, smutsiga Hornsgatan finns alldeles nära. Kör hårt koltrasten!!

Asocial myra = levande fossil?

Friday, April 25th, 2008

I Australien finns det en myra (Nothomyrmecia macrops) som är, mätt i myrmått, väldigt asocial. Detta är spännade då social organisation (tänk bikupa eller myr - och termitstack) anses vara ett mer utvecklat beteende jämfört med att leva solitärt, myran kan alltså ge en fingervisning om hur myrornas förfader betedde sig!

Hur beter sig då aussiemyran? Myran lever i små grupper utan den tydliga sociala struktur som finns hos hans/hennes släktingar. Vidare lever de ett tämligen tillbakadraget liv och visar sig främst på natten. När de de lämnar sitt bo för födosök är de oftast ensamma och rör sig främst ovan marken. Inga myrstigar således! Endast sällan ser man dem på marken och då nästan uteslutande då de är på väg in/ ut ur sin intetsägande bohålsöppning. Vidare, det finns inga kaster, dvs en uppdelning i soldater och arbetare, som hos andra myror utan enskilda myror har snarare ovanstående dubbelfunktion.

Vad har detta inlägg med någonting att göra? Jo; bland protostomerna finns den sociala strukturen endast hos leddjuren (hos deutersostomerna finns flera sociala organismgrupper!) och därmed är detta inlägg det sista om leddjuren. Förutom att leddjuren är fantastiska på ett generellt plan är de speciella pga sitt exoskelett, sina trakéer och sin sociala struktur.

Nothomyrmecia macrops

Pneumodesmus newmani: första djuret på land?

Sunday, April 20th, 2008

I ett tidigare inlägg kommenterade jag andningssystemet hos leddjuren mha filmsnuttar som visade en gräshoppa som andades. I ena filmen kunde man se andningssystemets öppningar, spiraklerna, i exoskelettet. Faktum är att samma bildningar, spiraklerna, är synliga hos den mycket gamla fossilen Pneumodesmus newmani (se bilden nedan).

Detta antyder att P newmani var landlevande eftersom trakeér transporterar luftsyre. Det antyder också, vilket är spännande, att P newmani kanske var första djuret på land! Detta innebär att första djuret på land kanske var ett leddjur och kanske specifikt en mångfoting, eftersom det är precis vad P newmani är: en mångfoting (understam Myriapoda i stammen Leddjur aka Athropoda). Mångfotingar kännetecknas av att de har, som namnet antyder, många fötter. De har dock inte tusen fötter som de svenska namnet föreslår utan den art som har flest har ett par hundra. I I gruppen mångfotingar finns två releativt allmänt kända grupper (till uteseendet, inte till namnet) nämligen enkel - och dubbelfotingar. Enkelfotingarna har ett benpar per segment och dubbelfotingarna har (du gissar rätt!) två benpar per segment. Det är dubbelfotingarna man normalt tänker på när man hör ordet tusenfoting. Första filmen visar en gigantisk enkelfoting, matchar klart mollusca - dito i tidigare inlägg. Huvva!

Film # 2 visar en något beskedligare dubbelfoting. Dock även denna stor som attans!

Slutligen en uppmaning till mången ung biolog: Lämna datorn, gå ut och vänd på en sten så bör du hitta en mångfoting.

400 miljoner år, inga problem för dolksvansen!

Wednesday, April 16th, 2008

I understammen Chelicerata/Palpkäkar (i stammen Arthropoda/Leddjur) finns spindeldjuren och de mycket gamla dolksvansarna. Man anser att dolksvansarna utvecklades för 400 miljoner år sedan. Under de årmiljoner som passerat har väldigt lite hänt morfologiskt, fossilerna och de nu levande släktingarna visar inte några speciella skillnader i kroppsform. En evolutionärt lyckad konstruktion således!

Filmen nedan visar en dolksvans på någon nordamerikansk strand. När de ska para sig möts de upp på en strand i stort antal för att sedan återvända ned till de grunda bottnar där de lever. De ser mycket speciella och “gammeldagsa” ut.

Limulus polyphemus

Biologibokstävling #2: Till vilken organismgrupp sorterade man tidigare dolksvansarna?

Vackraste fågelsången #2

Tuesday, April 15th, 2008

Namn: Storlom (Gavia arctica)

Motivering: Kvalar in på grund av att ljudet låter så rackarns vemodigt och hemskt. Vad är storlommens problem?

Vemodigt ljud: http://www.sr.se/P2/p2pippi/pip2003maj.stm

Filmen nedan visar en dykande lom som nafsar lite i filmarens simfot. Notera den slimmade kroppsformen och benen (på fågeln, inte gubben) som sitter väldigt långt bak på kroppen. Med lite fantasi och öppet sinnelag går det att se hur pingvinernas flygande förfader såg ut (notera att jag avser den dykanpassade kroppsformen, inte specifikt lommar)!

Lommar och pingviner är för övrigt hyfsat genetiskt lika varandra, närmaste släktingen till lommarna är dock doppingarna.

Leddjur: Exoskelettet, del 2

Saturday, April 12th, 2008

Exoskelettet, som består av kitin, försvårar kraftigt leddjurens möjlighet till gasutbyte. Lösningen heter Trakeér som är ett rörsystem som fäster till vävnaderna och öppningar, sk spirakler, i skelettet (notera att det finns ytterligare leddjurslösningar som gälar och boklungor).

Trakeér samt en hår- Systemet förgrenas till fina rör
beklädd trakeéöppning

När en insekt andas behöver den ventilera sitt rörsystem, detta görs genom muskelkontraktoner så att skelettet (och trakeérna) rör på sig. Luften ventileras in/ut ur djuret så att koldioxid avges från och syre upptas av vävnaderna. Inuti djuret förgrenas trakeérna till mycket fina små rör som når cellerna. Systemet är mycket effektivt, den högsta syrekonsumtionen man uppmätt sker just i insekters flygmuskulatur. Mer om trakeér kan du läsa här och här. I den senare länken kan du bl.a. läsa om trakeérnas betydelse för insekternas storlek. På grund av de begränsnningar ett luftbaserat syretranportsystem innebär, jämfört med att tranportera syre med blodet, kan insekterna inte bli riktigt stora.

Filmerna nedan visar en gräshoppa (ordning Orthoptera) som andas. I film # 2 ser man dessutom en trakeéöppning.

Leddjur: Exoskelettet, en framgångssaga i två delar (del 1)

Saturday, April 12th, 2008

Leddjuren, som alltså är en mycket divers grupp, har ett par saker gemensamt. Att ha skelettet på utsidan, dvs ett exoskelett, är exempel på en sådan sak. När jorden var ung och haven var fyllda av diverse bisarra, mjukhudade och hungriga organismer måste exoskelettet varit en extremt fitnesshöjande egenskap. Om du någonsin bitit i en kräftklo (eller skalbaggesköld) förstår du vilken grej exoskelettet är utifrån ett predatorskyddsperspektiv. Man överlever bättre helt enkelt.

Förutom skyddsegenskapen möjliggör exoskelettet en helt annan rörelsekapacitet för leddjuren. Muskler kan fästa till skelettet och genom hävarmsprinciper kan ledade extremiteter röras på ett sätt som inte är möjligt för t.ex. ringmaskar. Kanske exoskelettet förklarar gruppens framgång?

Dock finns det ett par nackdelar kopplade till exoskelettet. Det ena är gasutbytet, som jag återkommer till, och det andra är tillväxtbegränsningen. Om du har ett exoskelett kan du inte bli hur stor som helst, extremiteterna krossas av tyngden när organismen når en viss kritisk storlek. Dessutom begränsas din tillväxt av skelettet, du måste helt enkelt byta skelett då och då (iallafall om du vill växa).

Filmen nedan visar en kräfta (understam Crustacea) som ömsar sitt exoskelett. En tid efter ömsningen är leddjuren mycket sårbara pga det nya skelettets mjukhet, vilket man kan ana i filmen. Slutligen, alla leddjurs ömsning styrs av samma hormon, hormonet ecdysterone, vilket brukar lyftas fram när man vill tydliggöra släktskapet mellan leddjuren.

Leddjur: En inledande översikt så att vi vet vad vi har att göra med!

Friday, April 11th, 2008

Gruppen leddjur (fylum Arthropoda) är en ofantligt divers grupp. Leddjuren är den artrikaste djurgruppen på planeten, så mycket som 80% av jordens beskrivna arter är leddjur. De finns överallt. De kryper, simmar, kravlar, hoppar, flyger, rullar, smyger, bits, suger och piper. De är absolut nödvändiga för flertalet ekosystem på jorden och de är fenomenalt viktiga pollinatörer. De är så tuffa att de förmodligen skulle överleva ett kärnvapenkrig. Kort och gott: leddjuren är en imponerande samling djur.

I fylat finns fem undergrupper, s.k. subfyla eller understammar och de är: Trilobita, Chelicerata, Crustacea, Hexapoda och Myriapoda. Detta inlägg ska handla om den första gruppen, Trilobita aka Trilobiterna. Trilobiterna var en extremt lyckosam grupp som levde mellan 540 och 250 miljoner år sedan. De försvann, tillsammans med många andra organismer, under den stora massutrotningen i slutet av Perm. De allra flesta (man har beskrivit 15 000 arter) var bottenlevande havsdjur på ett par centimeter. Deras morfologi visar på både primitiva egenskaper, vilket antyder någon form av förfadersroll till de andra leddjuren, och mer komplexa som fasettögon. Idag anser man att de är en systergrupp till spindeldjuren (Chelicerata) och att de två tillsammans är systergrupp till de övriga leddjuren.

Trilobitfossilerna är nästan lika kända som dinosauriedito. Snygga är de också!

Youtubeklippet visar hur det eventuellt såg ut i haven för lääääänge sedan. Du får ge dig till tåls fram till 3.20 in i filmen då trilobiterna dyker upp. Trilobiterna har dessvärre inte någon framträdande roll och kommenteras inte. Spana efter små platta saker på botten! Filmen är dock lysande om du är intresserad av livets utveckling under jordens barndom.

Fräna växter #2

Wednesday, April 9th, 2008

Namn: Magnolia (Magnolia sp.)

Motivering: Mycket vackra blommor som känns “placerade” på trädet de sitter på. Magnoliaväxterna är evolutionärt mycket gamla, de utvecklades innan bin och getingar fanns för nästan 100 miljoner år sedan. Blommorna är således anpassade till en annan pollinatör, buffligare och lite mindre subtil: skalbaggen. Detta återspeglas av blommorna som är robusta och rejäla. Ståndarna klarar en fight med en ivrig skalbagge! Och ja, du som funderar huruvida näckrosen också är evolutionärt gammal eftersom blomman är mycket lik magnolians, du har rätt.