Lycka: paddan åt upp skalbaggarna! Dessvärre åt paddan även mycket annat. Paddan åt sådant som man egentligen inte vill att paddor ska äta. Ytterligare värre var/är att ingenting åt paddan. Som grädde på paddan var att paddan, som är en av de största arterna i världen, trängde undan de lite mer försynta inhemska arterna.
Filmen, som är stillsam men med explosiva inslag, visar en agapadda som äter. I denna film äter den kattmat, i naturen festar den på f.a. olika insekter och spindeldjur. Ibland kan den även ta små dägg- och groddjur.

Alla som varit i Australien kan inte undgått denna art, enstaka exemplar är söta, när de rör sig i 10 - tal eller 100 - tal börjar det dock kännas obekvämt. Paddan uppfattas helt enkelt som en plåga. Slutligen; Australien brukar dras fram som ett exempel på hur tokigt det blir när människan försöker påverka naturliga näringsvävar. Agapaddan är således bara ett av flera exempel, kan du ange ännu ett exempel kan du vinna biologibokstävlingen!

En organism har ofta ingen anledning (eller möjlighet) att lämna sitt område utan föds, lever och dör i sitt habitat. Är man smalnischad, dvs man har mycket specifika krav på sin miljö, kommer man sällan eller aldrig lämna detta område. Är man en smalnischad koala (och endast äter eukalyptus) har det därmed stor betydelse om:

• Området man lever innehåller många samlingar med eukalyptusträd
• Samlingarna av eukalyptusträd innehåller många individer eukalyptus
• Avståndet mellan samlingarna med eukalyptusträd inte är för långt

Händer något med den samling eukalyptusträd man lever i måste man, som i filmen nedan, hitta ett nytt habitat. Ovanstående tre punkter kommer således ha stor betydelse för hur många koalor som kan leva i ett område. Vidare har de tre punkterna stor betydelse för hur stor chansen är att koalan kan återkolonisera ett habitat. Är det för långt mellan habitaten kommer koalan i filmen nedan förmodligen inte orka fram (eller så blir den uppäten, överkörd etc)

När man ser en koala i naturen så kommer den vanligtvis syssla med någon av följande aktiviteter: sova (98% av fallen) eller äta (1,9% av fallen). Tydligen är det mycket ovanligt att man ser en koala som rör sig på marken. Heja koalan!
Bokfrågan: vilken djurgrupp tillhör koalan och varför finns denna djurgrupp i så stort antal i Australien?

Skogens drottning, älgen, gynnas även av störningar i skogen. Älgarna betar gärna skott från uppväxande barr- och lövträd. Uppväxande barr - och lövträd finns framförallt efter en störning (t.ex. storm eller kalhuggning). Film #1 visar en “monsterälg” från Alaska och film #2 en albinoälg från Sverige.

Bokfrågan denna vecka är:

• Varför är älgarna så stora i Alaska (även björnarna är stora där)

eller

• Varför är älgen i film #2 vit och varför är albinoälgar relativt ovanliga i naturen?

Surtsey är intressant då man kunnat (och kan) studera hur ett nytt område successivt koloniseras av växt - och djurarter. Detta gigantiska laboratorium har således bekräftat många av de teoretiska modeller ekologer arbetat efter. Relativt omgående hittade forskarna frön från en rad olika arter som spolats upp stränderna, endast ett fåtal kunde dock gro på den karga ön (groningsförsök på lab visade dock att havsvattnet ej påverkat deras groningsförmåga).
Första kärlväxten på ön var en marviol (Cakile arctica), en strandnära växt vars frön förmodligen anlänt via havet (från en annan ö). Under de följande åren kom andra växter och djur, de allra flesta kom via vindar eller havsströmmar. Under 80 - talet hade ön sin första häckande koloni sjöfåglar vilket kom att påverka ön radikalt då deras spillning gynnade bildandet av mer näringsrikt jordtäcke. Detta i sin tur innebar att många växter, som tidigare misslyckats med att reproducera och därmed grunda livskraftiga populationer, nu kunde leva på ön. Detta i sin tur påverkade möjligheten för en rad olika ryggradslösa djur att leva på ön. 2002 gjordes en invetering som visade att det fanns 300 olika invertebratarter på ön!

Filmen visar Surtseys födelse. Dessvärre verkar det som om människan även kan komma att få bevittna öns död då havet ständigt nöter ned den mycket lätteroderade ön.

Mammuten är en art som utrotats, förmodligen på grund av en kombination av klimatförändringar + människans jakt. Film # 1 visar en 40 000 år gammal mammutunge som fått forskarna att drömma klonala frankensteindrömmar.

Den långörade ökenspringråttan (!)/ Jerboan är en art vars dagar kanske är räknade. Detta är sorgligt då ovanstående tycks vara en trevlig liten gnagare. Klipp # 2 visar några av de första rörliga bilderna på arten. De överdimensionerade öronen samt råttans hoppiga stil gör det hela ännu sorgligare.

Biologiboksfråga: På vilket sätt kan människan hållas ansvarig för deras eventuella utrotning? 

Ibland ser man trevliga företeelser i naturen som kan få en att tro att djur och växter bryr sig om andra arters väl och ve. En fågel pickar bort irriterande parasiter ur noshörningens rygghud är ett exempel på detta. En trevlig fågel helt enkelt!

Oftast handlar det snarare om att beteendet höjer bärarens fitness. Mutualism är en sådan företeelse, två artolika individers fitness ökar av varandras närvaro (som fågeln och noshörningen). En konsekvens av mutualism är att populationstillväxten gynnas. Fågeln i exemplet ovan gör så att det finns fler noshörningar!

Notera dock att grunden för beteendet är individens egna själviska handlande. Fågeln får mat och överlever bättre, noshörningen slipper parasiter och överlever bättre (om man vill vara extrem kan man säga att det är generna som överlever bättre). I biologins grymma värld bryr man sig inte om andra arter. Man bryr sig inte ens om sina artfränder. Livet är själviskt. Och hårt.

Filmen visar myror som skyddar en fjärilslarv från andra myror. Gör myrorna detta för att de är godhjärtade?

Läs om och titta på några bisarra parasiter här. Speciellt filmen om svampen som tar över myrans hjärna rekommenderas.

Miljön har en absolut bärkraft (streckande linjen i bilden ovan) för hur många individer som kan leva där. Resurerna tar förr eller senare slut!

Darwin (och Wallace) har berättat att förståelsen för Malthus S - formade populationskurvor (som avsåg mänskliga populationer) var den förlösande insikten som fick honom att förstå mekansimerna bakom evolutionen. De som överlever kampen för tillvaron är de som vinner kampen om resurserna.

Konkurrens inom arten är en faktor som påverkar populationsstorleken negativt. Ibland är kampen mycket tydlig. Filmen nedan visar en grupp harar som konkurrerar om, ja vad kan hararna konkurrera om? Rätt svar = bok!

• Under våren finns 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige (totalt 4 miljoner individer)
• Varje par får fram 7 ungar
• Enligt ovanstående finns det därmed ca 18 miljoner individer någon gång under våren

Det märkliga är att antalet talgoxar i Sverige inte ökar utan nästa vår är det återigen 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige. Den ofantliga mängden av ca 14 miljoner talgoxar har således dött! Talgoxepopulationen verkar ha en maxgräns för hur många fåglar som kan befinna sig här. Kommande inlägg kommer att behandla de processer som styr detta .

Hoppfulla talgoxeföräldrar: