Archive for the 'Chordata' Category

Vilken firre är farfar till fyrfotingarna? Fortsättningen!

Thursday, May 8th, 2008

För bakgrund till detta inlägg, läs detta. Den andra gruppen är kvastfeningar (samma underklass som lungfiskarna men annan ordning*: Coelacanthiformes aka Tofsstjärtfiskar).

Man trodde att kvastfeningarna sedan länge var utdöda när man hittade ett exemplar utanför Sydafrikas östkust 1938. Detta var givetvis en stor sensation då man endast hittat liknande exemplar i form av gamla fossil. Kvastfeningarna lever på stora djup (300 m) och är allmänt skeptiska till de som vill studera dem. Vår kunskap om dem är därför tämligen begränsad.

Fisken uppvisar samma rörelsemönster som de fyrfota djuren när de mha de köttiga fenorna “går” på havsbotten. Kvastfeningen (eller snarare något kvastfeningslikt) brukar bland annat därför lyftas fram som en möjlig anfader till de landlevande ryggradsdjuren.

Åter till frågan i rubriken: vem är anfader till fyrfota djuren? Lungfiskarna eller kvastfeningarna? Faktum är att det beror på vilken källa man väljer att luta sig emot, vissa anger lungfiskarna och andra kvastfeningarna och ytterligare andra menar att ingen av dem kan anses vara en anfader. Det man vet relativt säkert är att anfadern finns i samma grupp som ovanstående fiskar (lobfeniga fiskar) och många menar att det är den nu utdöda Eusthenopteron. Se bilden nedan.

Ytterligare en annan fisk (tveksamt om denna ska kallas fisk) brukar lyftas fram som senaste anfader till fyrfotingarna, nämligen Panderichthys. Dessa levde i grunda vattensamlingar och likt en krokodil simmade/sprang de på botten när de jagade byten. Se nedan.

Faktum är att Panderichthys fått forskarna att omvärdera de evolutionära mekanismer som förklarar steget upp på land, tidigare lutade man åt att förklara processen som om att de individer som kunde förflytta sig mellan pölar hade större fitness. Dvs att kunde röra sig till nya habitat när de gamla torkade ut. Ovanstående firre/amfibie tycks däremot föreslå en mer aktiv process där den avgörande fitnesshöjande fyrfotingsegenskapen snarare handlade om att få tag på mer mat. Fortsättning lär följa!

Av förklarliga skäl finns det ingen film där varken Eusthenopteron eller Panderichthys medverkar, filmen nedan visar istället en kvastfening. Notera de benlika fenorna.

*Stor förvirring kring namngivningen. Vissa källor anger Coelacanthiformes som underklass, andra som ordning. Vidare används också Actinistia som namn på ordningen. Erkänner villigt att jag ej vet vilken som är korrekt.

Vilken firre är farfar till fyrfotingarna?

Wednesday, May 7th, 2008

Två fiskgrupper brukar lyftas fram när man diskuterar ryggradsdjurens kolonisering av land. Den ena gruppen är lungfiskarna, se nedan, den andra gruppen presenteras i nästa post.

Lungfiskarna (underklass Sarcopterygii och ordning Dipnoi) kan, vilket namnet antyder, andas luftsyre vilket gör att de kan överleva långa torrperioder då deras habitat helt torkat bort. Vidare, de tillhör gruppen lobfeniga fiskar (Sarcopterygii) vilket innebär att deras fenor är mer eller mindre “benlika” (de allra flesta fiskar tillhör idag gruppen strålfeniga fiskar. Aborre, tonfisk, gädda, mört, ciklid, guppy etc. Så har det inte alltid varit, en gång för länge sedan dominerades haven av lobfeningar).

Det finns totalt sex arter i Afrika, Sydamerika och Australien. Filmen nedan visar en lungfisk, vet ej vilken art, som kippar luft.

Sjöpungen, visa lite ryggrad(sträng)!

Sunday, May 4th, 2008

Om du läst tidigare inlägg vet du att alla djur i stammen ryggsträngsdjur/Chordata har fem egenskaper gemensamt. Du vet också att stammen innehåller tre understammar där en av dem heter Vertebrata/ryggradsdjur och till vilken vi tillhör.

Detta inlägg ska handla om den urpsrungligaste gruppen, Urochordata, där man hittar den mycket speciella sjöpungen aka tunikaten. Studera bilden nedan och fundera om du kan hitta de fem egenskaperna (endostyl, ryggsträng, nervrör, svalgöppningar och postanal svans).

Nej du hittar förmodligen inte något av ovanstående. Sjöpungen ser ut som en…sjöpung och knappast något med svans, ryggsträng och svalgöppningar. Så vad är grejen? Hur kan denna oansenliga påse vara alla ryggsträngsdjurs förfader? Och var finns svansen? Svaret finns hos sjöpungsbebisen som ser ut så här:

Hos den grodyngel-lika larven finns ovanstående egenskaper. Flera av dem, t.ex. svansen tillbakabildas dock när larven övergår till att bli en vuxen sjöpung. En hyfsat vedertagen förklaring till ryggssträngsdjurens evolution säger att vi härstammar från en sjöpungslik larv som aldrig blev stor (och blev en påse). Detta är inte så galet som det låter, neoteni, som fenomenet kallas, dvs att “barnsliga” egenskaper finns kvar hos den vuxna formen är förmodligen en hyfsat vanlig evolutionär mekanism. Mer om detta senare!

Filmen visar en vuxen sjöpung. Säg hej till farfarsfarfarsfarfars etc far!

Ryggradens farfar heter ryggsträng

Thursday, May 1st, 2008

En stor och viktig grupp inom deuterostomerna är ryggsträngsdjuren, Chordata (till vilken tagghudingarna beskrivna i tidigare inlägg inte tillhör). I stammen Chordata finns understammarna Urochordata, Cephalochordata och Vertebrata. Den senare är mer känd som ryggradsdjuren och den grupp där bland annat vi återfinns. I den andra gruppen ovan finns lansettfisken som alltså är ett ryggsträngsdjur men inte ett rýggradsdjur. Den har således en ryggsträng men inte en ryggrad. Så vad är en ryggsträng för någonting?

Ryggsträngen är en hård och böjlig pinnliknande struktur som löper utmed djurets ryggsida. Man kan säga att det är en ryggrad som ej förkalkats, ett förstadium således. Funktionen är att ge stadga och fungera som muskelfäste.

Lansettfiskar i födointagsposition 

Alla ryggsträngsdjur har en ryggsträng. Hos de allra flesta finns dock ryggsträngen endast under embryonalutvecklingen då ryggsträngen ombildas till diskarna mellan ryggradens kotor. Ryggsträngen är en av fem egenskaper som alla ryggsträngsdjur har gemensamt, de övriga fyra är: svalgöppningar, endostyl, postanal svans och nervrör. Mer om dessa senare, är du nyfiken rekommenderas en googling.

Filmen, som är fantastisk, visar embryonalutvecklingen hos en lansettfisk där ryggsträngen eventuellt kan anas i slutet av filmen. Den biologi-intresserade passar på att notera följande: först har vi en befruktad äggcell/ zygot som delar sig mitotiskt. Efter ett tag har vi en blastula och ännu lite senare en gastrula (här kan du läsa mer gastrulans vidare öden och äventyr).

Slutligen, låt dig inte luras av fisken i lansettfisken, djuret är inte en fisk! Och ja: du med evolutionära glasögon, vår förfader såg förmodligen ut som en lansettfisk. Alla ryggradsdjur härstammar antagligen från något lansettfiskliknande.