Ibland blir det fel!

December 9th, 2008

På 1930 - talet infördes Agapaddan till Australien från Sydamerika. Tanken var att paddan skulle äta upp skadeinsekter på sockerrörs- plantagen.

Lycka: paddan åt upp skalbaggarna! Dessvärre åt paddan även mycket annat. Paddan åt sådant som man egentligen inte vill att paddor ska äta. Ytterligare värre var/är att ingenting åt paddan. Som grädde på paddan var att paddan, som är en av de största arterna i världen, trängde undan de lite mer försynta inhemska arterna.
Filmen, som är stillsam men med explosiva inslag, visar en agapadda som äter. I denna film äter den kattmat, i naturen festar den på f.a. olika insekter och spindeldjur. Ibland kan den även ta små dägg- och groddjur.

Alla som varit i Australien kan inte undgått denna art, enstaka exemplar är söta, när de rör sig i 10 - tal eller 100 - tal börjar det dock kännas obekvämt. Paddan uppfattas helt enkelt som en plåga. Slutligen; Australien brukar dras fram som ett exempel på hur tokigt det blir när människan försöker påverka naturliga näringsvävar. Agapaddan är således bara ett av flera exempel, kan du ange ännu ett exempel kan du vinna biologibokstävlingen!

Landskapsmosaik

November 26th, 2008

Naturen är fylld med olika biotoper (barrskog, djuphav etc) där olika arter har sina habitat (fuktig barrskog med inslag av lövträd etc). I habitaten uppfylls organismens nischkrav, dvs de behov djuret har med avseende på mat, temperatur, vatten, boplats etc. Ett område där det finns mycket olika habitat har ofta, helt logiskt, många arter. Diversiteten är hög i denna mosaik av olika naturtyper.

En organism har ofta ingen anledning (eller möjlighet) att lämna sitt område utan föds, lever och dör i sitt habitat. Är man smalnischad, dvs man har mycket specifika krav på sin miljö, kommer man sällan eller aldrig lämna detta område. Är man en smalnischad koala (och endast äter eukalyptus) har det därmed stor betydelse om:

  • Området man lever innehåller många samlingar med eukalyptusträd
  • Samlingarna av eukalyptusträd innehåller många individer eukalyptus
  • Avståndet mellan samlingarna med eukalyptusträd inte är för långt

Händer något med den samling eukalyptusträd man lever i måste man, som i filmen nedan, hitta ett nytt habitat. Ovanstående tre punkter kommer således ha stor betydelse för hur många koalor som kan leva i ett område. Vidare har de tre punkterna stor betydelse för hur stor chansen är att koalan kan återkolonisera ett habitat. Är det för långt mellan habitaten kommer koalan i filmen nedan förmodligen inte orka fram (eller så blir den uppäten, överkörd etc)

När man ser en koala i naturen så kommer den vanligtvis syssla med någon av följande aktiviteter: sova (98% av fallen) eller äta (1,9% av fallen). Tydligen är det mycket ovanligt att man ser en koala som rör sig på marken. Heja koalan!
Bokfrågan: vilken djurgrupp tillhör koalan och varför finns denna djurgrupp i så stort antal i Australien?

Sekundärsuccession!

November 18th, 2008

När ett område utsätts för en medelstark störning gynnas de konkurrenssvaga r-strategerna. Dessa återkoloniserar området och kan under en kort tid reproducera innan de återigen blir utkonkurrerade av de mer konkurrensstarka K-strategerna. Notera: allt går ut på att sprida sina gener! Det har således ingen betydelse att vara konkurrenssvag så länge man hinner sprida sina gener.
Vissa arter är helt beroende av en störning för sin överlevnad. De mest tydliga exemplen är olika växter som behöver extrem markhetta, vilket endast kan uppkomma när det brinner, för att deras frön ska gro. Här kan du läsa mer om denna livsstrategi.

Skogens drottning, älgen, gynnas även av störningar i skogen. Älgarna betar gärna skott från uppväxande barr- och lövträd. Uppväxande barr - och lövträd finns framförallt efter en störning (t.ex. storm eller kalhuggning). Film #1 visar en “monsterälg” från Alaska och film #2 en albinoälg från Sverige.

Bokfrågan denna vecka är:

  • Varför är älgarna så stora i Alaska (även björnarna är stora där)

eller

  • Varför är älgen i film #2 vit och varför är albinoälgar relativt ovanliga i naturen?

Primärsuccession!

November 14th, 2008

Idag för 45 år sedan föddes ön Surtsey utanför Islands sydkust! Grattis!

Surtsey är intressant då man kunnat (och kan) studera hur ett nytt område successivt koloniseras av växt - och djurarter. Detta gigantiska laboratorium har således bekräftat många av de teoretiska modeller ekologer arbetat efter. Relativt omgående hittade forskarna frön från en rad olika arter som spolats upp stränderna, endast ett fåtal kunde dock gro på den karga ön (groningsförsök på lab visade dock att havsvattnet ej påverkat deras groningsförmåga).
Första kärlväxten på ön var en marviol (Cakile arctica), en strandnära växt vars frön förmodligen anlänt via havet (från en annan ö). Under de följande åren kom andra växter och djur, de allra flesta kom via vindar eller havsströmmar. Under 80 - talet hade ön sin första häckande koloni sjöfåglar vilket kom att påverka ön radikalt då deras spillning gynnade bildandet av mer näringsrikt jordtäcke. Detta i sin tur innebar att många växter, som tidigare misslyckats med att reproducera och därmed grunda livskraftiga populationer, nu kunde leva på ön. Detta i sin tur påverkade möjligheten för en rad olika ryggradslösa djur att leva på ön. 2002 gjordes en invetering som visade att det fanns 300 olika invertebratarter på ön!

Filmen visar Surtseys födelse. Dessvärre verkar det som om människan även kan komma att få bevittna öns död då havet ständigt nöter ned den mycket lätteroderade ön.

Utrotning! (populationsekologi #6)

November 12th, 2008

Majoriteten av de arter som levt på planeten jorden finns inte längre. De är helt enkelt utrotade, oftast på grund av massiv konkurrens från andra arter. Faktum är att utrotning är en fundamental del av livet och det enda vi således kan veta säkert. Vi kommer att försvinna!

Mammuten är en art som utrotats, förmodligen på grund av en kombination av klimatförändringar + människans jakt. Film # 1 visar en 40 000 år gammal mammutunge som fått forskarna att drömma klonala frankensteindrömmar.

Den långörade ökenspringråttan (!)/ Jerboan är en art vars dagar kanske är räknade. Detta är sorgligt då ovanstående tycks vara en trevlig liten gnagare. Klipp # 2 visar några av de första rörliga bilderna på arten. De överdimensionerade öronen samt råttans hoppiga stil gör det hela ännu sorgligare.

Biologiboksfråga: På vilket sätt kan människan hållas ansvarig för deras eventuella utrotning? 

Alla sätt är bra… (populationsekologi #5)

November 5th, 2008

…så länge de gynnar spridningen av generna!

Ibland ser man trevliga företeelser i naturen som kan få en att tro att djur och växter bryr sig om andra arters väl och ve. En fågel pickar bort irriterande parasiter ur noshörningens rygghud är ett exempel på detta. En trevlig fågel helt enkelt!

Oftast handlar det snarare om att beteendet höjer bärarens fitness. Mutualism är en sådan företeelse, två artolika individers fitness ökar av varandras närvaro (som fågeln och noshörningen). En konsekvens av mutualism är att populationstillväxten gynnas. Fågeln i exemplet ovan gör så att det finns fler noshörningar!

Notera dock att grunden för beteendet är individens egna själviska handlande. Fågeln får mat och överlever bättre, noshörningen slipper parasiter och överlever bättre (om man vill vara extrem kan man säga att det är generna som överlever bättre). I biologins grymma värld bryr man sig inte om andra arter. Man bryr sig inte ens om sina artfränder. Livet är själviskt. Och hårt.

Filmen visar myror som skyddar en fjärilslarv från andra myror. Gör myrorna detta för att de är godhjärtade?

Även för ett grässtrå är livet hårt (populationsekologi #4)

November 3rd, 2008

Predation påverkar bytespopulationen negativt. Rent definitionsmässigt är kossan förmodligen en parasit och inte en predator då parasiter äter utan att döda (oftast) medan predatorn dödar och äter. Oavsett detta påverkas gräset negativt.

Läs om och titta på några bisarra parasiter här. Speciellt filmen om svampen som tar över myrans hjärna rekommenderas.

Nature, red in tooth and claw (populationsekologi #3)

October 26th, 2008

Organismerna konkurrerar inte bara med artfränder utan även med andra arter. För att mellanartskonkurrens ska ske måste dock båda arterna har hyfsat lika nischbetingelser. Man äter samma saker, man bor i samma typ av hålor etc. Ofta är konkurrensen osynlig, dvs art 1 äter upp föda/ tar boplaster utan att art 2 egentligen behöver möta sin konkurrent. Resurserna finns helt enkelt inte längre. Mellanartskonkurrens är negativt för populationsstorleken och kan leda till att en av konkurrenterna utrotas från platsen.
I nedanstående film ser dock konkurrenterna i allra högsta grad varandra. Hyenor och lejon slåss över ett byte. Bonus: 3.47 in i filmen syns en tyst iakttagere. Figuren syns i bakgrunden, studerande och väntande…

Kurvor och snilleblixtar (populationsekologi #2)

October 23rd, 2008

I tidigare inlägg blev det förhoppningsvis klart att livet är hårt. De allra flesta som föds dör innan de blivit könsmogna och haft möjlighet att sprida sina gener. Det är, som bekant, en kamp för tillvaron. Denna kamp kan åskådliggöras i en s.k. S-kurva som visar hur en population förändras över tiden, som synes når populationen en viss kritisk nivå som den flukturerar kring.

Miljön har en absolut bärkraft (streckande linjen i bilden ovan) för hur många individer som kan leva där. Resurerna tar förr eller senare slut!

Darwin (och Wallace) har berättat att förståelsen för Malthus S - formade populationskurvor (som avsåg mänskliga populationer) var den förlösande insikten som fick honom att förstå mekansimerna bakom evolutionen. De som överlever kampen för tillvaron är de som vinner kampen om resurserna.

Konkurrens inom arten är en faktor som påverkar populationsstorleken negativt. Ibland är kampen mycket tydlig. Filmen nedan visar en grupp harar som konkurrerar om, ja vad kan hararna konkurrera om? Rätt svar = bok!

Livet är hårt (populationsekologi #1)

October 17th, 2008

I Staffan Ulfstrands utmärkta bok Fågelliv kan man bland annat läsa att:

  • Under våren finns 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige (totalt 4 miljoner individer)
  • Varje par får fram 7 ungar
  • Enligt ovanstående finns det därmed ca 18 miljoner individer någon gång under våren

Det märkliga är att antalet talgoxar i Sverige inte ökar utan nästa vår är det återigen 2 miljoner häckande talgoxepar i Sverige. Den ofantliga mängden av ca 14 miljoner talgoxar har således dött! Talgoxepopulationen verkar ha en maxgräns för hur många fåglar som kan befinna sig här. Kommande inlägg kommer att behandla de processer som styr detta .

Hoppfulla talgoxeföräldrar: